Sjukhuset i Vietnam
Det senaste dagarna på sjukhuset har varit mycket givande, men också väldigt förvånande över hur stora brister och hur lite kunskap de besitter i vissa avseende.
Vi går oftast runt med läkarna och får "ställa diagnos" efter de berättar symptomen. Än då länge har vi haft alla rätt! :) Bra träning för NKSE !
Idag kom det en specialis från Malaysia som skulle lära dom att det är skillnad på sår och sår. Här lägger man om alla sår på lika sätt, vätskande som torra.
En av de patienterna som vi kollade på har ett ca 20 cm långt sår som sträcker sig in till muskulaturerna. Patienten har också diabetes, stora ödem, en kraftig infektion och såret är svart- gått nekros. Jag och Sofia konstaterade efter ca 5 sekunder att detta ben inte skulle gå att rädda och om inget gjordes så skulle patienten antagligen få sepsis och inte överleva detta. Något som specialisten också konstaterade direkt. Läkarna på vår avdelning blev dock väldigt förvånade när deras behandlig inte fungerade- insmörjning med en örtolja och lindning med bandage- över såret ej för ödmen. Förhoppningsvis har de tagit till sig att det är skillnad på sår och sår så att mindre patienter behöver amputera eller dö pågrund av detta.
Vi utlovade lite bilder från sjukhuset;
Alla bilder är godkända av avdelningen.
Sofia och jag har en mycket underhållande klass som vi försöker prata med, vilket inte alltid är enkelt. Dom vill veta allt och att umgås med dom är som att vara tillbaka på ett fritids. Dom är dock hur snälla som helst och idag bjöd dom oss på vietnamesiska frukter, imorgon ska vi bjuda dom på svenskt saltlakris;)
Sofia och jag njuter av att känna oss långa!
Idag åt vi lunch på skolan, en lunch med nudelsoppa och dricka blev tillsammans 55 000 dong= 20 kr
Nu ska vi gå ner för en tidig middag för att sedan kunna fortsätta med C-uppsatsen.
Många kramar från trötta svenskar ;)
